Sanningen om att bekänna färg
Jag har kommit på en sak.
Mina vänner är färger.
Jag förknippar människor med en viss färg.
Varför gör jag det? Jag har gjort det länge, men det var inte förrän nu som jag tänkte på att det var lite knasigt.
Jag själv är en kombination av lila och röd.
Min vän J. är grön, all slags grön, mest den mörkgröna.
I-M har all slags turkos färg.
Cill har färgen guld, kombinerat med röd.
Skogsmullen är regnbågsfärgad.
NEO är lila, jättelila.
Mr Gul är gul, men inte den där urvattniga gula utan snarare den som drar åt neonhållet.
Det knepigaste var att Estradpoeten inte hade någon färg, utan honom förknippar jag med rutigt. Ränder som korsar varandra, sådan är han.
Men nej jag har inte synestesi, jag förknippar inte veckodagar eller ord med färger.... inte vad jag tänkt på iaf.
Men det är på något sätt som om jag kategoriserar in mina vänner i färger/mönster.
Mina vänner är färger.
Jag förknippar människor med en viss färg.
Varför gör jag det? Jag har gjort det länge, men det var inte förrän nu som jag tänkte på att det var lite knasigt.
Jag själv är en kombination av lila och röd.
Min vän J. är grön, all slags grön, mest den mörkgröna.
I-M har all slags turkos färg.
Cill har färgen guld, kombinerat med röd.
Skogsmullen är regnbågsfärgad.
NEO är lila, jättelila.
Mr Gul är gul, men inte den där urvattniga gula utan snarare den som drar åt neonhållet.
Det knepigaste var att Estradpoeten inte hade någon färg, utan honom förknippar jag med rutigt. Ränder som korsar varandra, sådan är han.
Men nej jag har inte synestesi, jag förknippar inte veckodagar eller ord med färger.... inte vad jag tänkt på iaf.
Men det är på något sätt som om jag kategoriserar in mina vänner i färger/mönster.
Sanningen om mammas pojke och dom starka kvinnorna.
Pojkarna som har växt upp med sin mamma.
Mammorna vill inget hellre än att älska sina pojkar och kanske att mammorna till och med vill älska dom mer eftersom pappan bara finns med i periferin.
Pojkarna får ta rollen av mannen i huset.
Mamman älskar dem som sitt barn, men de älskar dem också på samma sätt som de skulle älska sin man. När pappan finns i familjen hamnar den kärleken hos honom. Men när de små pojkarna får ta den kärleken blir de förvirrade och vet inte hur de skall hantera den.
När de växer upp söker de sig till de kvinnorna som från början inte åtrår dem, de kvinnor som håller inne med sin kärlek. Men när de kvinnorna sedan ger dem kärlek och öppnar upp sig för dem så flyr de. De vet inget annat sätt än att fly, eftersom det är det de gjort hela livet.
De är rädda för att bli älskade, de är rädda för att inte räcka till, eftersom de aldrig har räckt till för mamma. De har aldrig kunnat räcka till för mamma för hur skulle de kunnat dämpa den kärlek som mamman egentligen sökte hos en Man.
Pojkar vill hjälpa mamma, skydda mamma, vill att mamma skall vara glad.
Gör han som mamma vill kommer hon att vara glad, om han inte klarar av det så tar han till flykten.
Som vuxen tar de avstånd till ensamma mamma. De vill frigöra sig, men det de egentligen gör är att fly.
Detta för de sedan med sig in i sina relationer. När han inte tror att han kan vara kvinnan till lags längre så flyr han, precis som pappan.
När han slår sig till ro tar han en flicka som inte ställer krav, någon som söker sin egen styrka i honom, någon som verkligen behöver honom.
Dom söker sig till mig, och jag söker mig till dom.
Men jag söker inte min styrka i honom, jag äger min egen styrka. Det är mig de flyr från.
De starka kvinnorna har en liten flicka i sig.
Det är henne man behöver ta hand om, inte den starka kvinnan för hon klarar sig själv.
Pojkar som växer upp med mor och far får också sin del av mammans överflödiga kärlek. Hemmen kretsar kring att göra mamma glad, tillfreds. Pojkarnas problem dyker upp när de försöker göra mamma och sin partner glada samtidigt.
Döttrarna får istället ärva skulden.
Skulden över alla de drömmar som mödrarna aldrig fått uppfylla. Vi döttrar fostras in i den skulden och för den sedan vidare från generation till generation.
Vi söker mammans och pappans bekräftelse genom att bli den duktiga flickan. Genom att bli den duktiga flickan uppfyller vi våra föräldrars drömmar och fyller samtidigt vårt eget bekräftelsebehov från föräldrarna.
Kärleken döttrarna får från modern är istället den som liknar den som ges till väninnorna.
Detta är min sanning. Den är förhoppningsvis inte din sanning.
Jag vill fostra utan skuld, med tillräckligt med kärlek och våga bli älskad.
Mammorna vill inget hellre än att älska sina pojkar och kanske att mammorna till och med vill älska dom mer eftersom pappan bara finns med i periferin.
Pojkarna får ta rollen av mannen i huset.
Mamman älskar dem som sitt barn, men de älskar dem också på samma sätt som de skulle älska sin man. När pappan finns i familjen hamnar den kärleken hos honom. Men när de små pojkarna får ta den kärleken blir de förvirrade och vet inte hur de skall hantera den.
När de växer upp söker de sig till de kvinnorna som från början inte åtrår dem, de kvinnor som håller inne med sin kärlek. Men när de kvinnorna sedan ger dem kärlek och öppnar upp sig för dem så flyr de. De vet inget annat sätt än att fly, eftersom det är det de gjort hela livet.
De är rädda för att bli älskade, de är rädda för att inte räcka till, eftersom de aldrig har räckt till för mamma. De har aldrig kunnat räcka till för mamma för hur skulle de kunnat dämpa den kärlek som mamman egentligen sökte hos en Man.
Pojkar vill hjälpa mamma, skydda mamma, vill att mamma skall vara glad.
Gör han som mamma vill kommer hon att vara glad, om han inte klarar av det så tar han till flykten.
Som vuxen tar de avstånd till ensamma mamma. De vill frigöra sig, men det de egentligen gör är att fly.
Detta för de sedan med sig in i sina relationer. När han inte tror att han kan vara kvinnan till lags längre så flyr han, precis som pappan.
När han slår sig till ro tar han en flicka som inte ställer krav, någon som söker sin egen styrka i honom, någon som verkligen behöver honom.
Dom söker sig till mig, och jag söker mig till dom.
Men jag söker inte min styrka i honom, jag äger min egen styrka. Det är mig de flyr från.
De starka kvinnorna har en liten flicka i sig.
Det är henne man behöver ta hand om, inte den starka kvinnan för hon klarar sig själv.
Pojkar som växer upp med mor och far får också sin del av mammans överflödiga kärlek. Hemmen kretsar kring att göra mamma glad, tillfreds. Pojkarnas problem dyker upp när de försöker göra mamma och sin partner glada samtidigt.
Döttrarna får istället ärva skulden.
Skulden över alla de drömmar som mödrarna aldrig fått uppfylla. Vi döttrar fostras in i den skulden och för den sedan vidare från generation till generation.
Vi söker mammans och pappans bekräftelse genom att bli den duktiga flickan. Genom att bli den duktiga flickan uppfyller vi våra föräldrars drömmar och fyller samtidigt vårt eget bekräftelsebehov från föräldrarna.
Kärleken döttrarna får från modern är istället den som liknar den som ges till väninnorna.
Detta är min sanning. Den är förhoppningsvis inte din sanning.
Jag vill fostra utan skuld, med tillräckligt med kärlek och våga bli älskad.
Ruset
Dagens sanning: Ruset
Berusar mig.
Fyller mig.
Det öppnar mitt seende.
Jag ser allt klart. Starka färger.
Samtidigt,
det rör om, det skakar min värld.
Känner lika.
Tycker olika.
Känna av. Tolka.
utmanar.
Jag lever.
Jag älskar det.
Berusningen av att lära känna en ny människa.
Berusar mig.
Fyller mig.
Det öppnar mitt seende.
Jag ser allt klart. Starka färger.
Samtidigt,
det rör om, det skakar min värld.
Känner lika.
Tycker olika.
Känna av. Tolka.
utmanar.
Jag lever.
Jag älskar det.
Berusningen av att lära känna en ny människa.
Alla barnhjärtans månad
En lista på ex som du önskat att du haft.
Jag har fastnat i SRs gamla program "Mammas nya kille".
Där gör dom en lista med ex som du önskat att du haft.
Min lista.
nr 3.
Kristian Luuk. Vi var hypotetiskt tillsammans för att vi kände igen oss i hur det är att vara utlänningar i Sverige. Det tog hypotetiskt slut eftersom han blev kär i en annan kvinna.
nr 2.
John Mayer. Musiken förde oss samman. Och han hade ju självklart lärt mig att spela lite sköna bluesgitarr grejer. Det höll inte p.g.a distansförhållandet, men vi hörs fortfarande och är vänner.
nr 1.
Legolas.
Det är ju coolt att kunna säga att man varit ihop med en alv !
Han förtrollade mig med hans vackra yttre, och hans långa blonda hår.
Det tog slut när vi insåg att vi var för olika. Jag tyckte det var jobbigt med någon som var ute och krigade hela tiden. För honom var det såklart jobbigt att jag inte var av alvsort.
Men främst tog det slut för att jag tyckte att han fick mer uppmärksamhet än jag.... (hypotetiskt) :)
Men vem vill att ens blivande hypotetiska barn ska bli mobbade för spetsiga öron och sneda ögon?
Vem är top ett på din lista? Och varför?
Där gör dom en lista med ex som du önskat att du haft.
Min lista.
nr 3.
Kristian Luuk. Vi var hypotetiskt tillsammans för att vi kände igen oss i hur det är att vara utlänningar i Sverige. Det tog hypotetiskt slut eftersom han blev kär i en annan kvinna.
nr 2.
John Mayer. Musiken förde oss samman. Och han hade ju självklart lärt mig att spela lite sköna bluesgitarr grejer. Det höll inte p.g.a distansförhållandet, men vi hörs fortfarande och är vänner.
nr 1.
Legolas.
Det är ju coolt att kunna säga att man varit ihop med en alv !
Han förtrollade mig med hans vackra yttre, och hans långa blonda hår.
Det tog slut när vi insåg att vi var för olika. Jag tyckte det var jobbigt med någon som var ute och krigade hela tiden. För honom var det såklart jobbigt att jag inte var av alvsort.
Men främst tog det slut för att jag tyckte att han fick mer uppmärksamhet än jag.... (hypotetiskt) :)
Men vem vill att ens blivande hypotetiska barn ska bli mobbade för spetsiga öron och sneda ögon?
Vem är top ett på din lista? Och varför?
Min stora kärlek
Dagens sanning: Melodifestivalen
Jag älskar Melodifestivalen.
Sedan barnsben har jag velat vara dirigent för melodifestivalen.
Så en dag får dom ta tillbaka symfoniorkestern.
Årets melodifestival är ett enda stort hyckleri från SVT.
Dom går ut med att dom skall neka de större artisterna för att släppa fram "folket" och nya artister på uppgång.
De väljer till och med att ha en Webb-joker...
Men istället för att hitta en artist av folket lägger de krutet på att hitta jokrarna; Salem, Darin & Jöback.
Var är tjejerna? I och för sig är väl några av pojkarna lite androgyna så jag får väl nöja mig med det.
Jag ska till Malmös delfinal i år för att stötta min fina vän NEO.
Du kommer att rösta på honom så att han tar sig hela vägen till Globen.
För det betyder att jag också måste ta mig till Globen, och sen till Oslo. :)
Det är ju inte helt ok att säga att man gillar schlager.
Jag har ju gått på Musikhögskola, jag ska ju bara gilla svår jazz och Mozart.
Men istället är det Carola som är min stora kärlek.
Jag älskar Melodifestivalen.
Sedan barnsben har jag velat vara dirigent för melodifestivalen.
Så en dag får dom ta tillbaka symfoniorkestern.
Årets melodifestival är ett enda stort hyckleri från SVT.
Dom går ut med att dom skall neka de större artisterna för att släppa fram "folket" och nya artister på uppgång.
De väljer till och med att ha en Webb-joker...
Men istället för att hitta en artist av folket lägger de krutet på att hitta jokrarna; Salem, Darin & Jöback.
Var är tjejerna? I och för sig är väl några av pojkarna lite androgyna så jag får väl nöja mig med det.
Jag ska till Malmös delfinal i år för att stötta min fina vän NEO.
Du kommer att rösta på honom så att han tar sig hela vägen till Globen.
För det betyder att jag också måste ta mig till Globen, och sen till Oslo. :)
Det är ju inte helt ok att säga att man gillar schlager.
Jag har ju gått på Musikhögskola, jag ska ju bara gilla svår jazz och Mozart.
Men istället är det Carola som är min stora kärlek.
TickTackTickTack för maten...
Sanningen om barn.
Jag älskar barn.
Men jag hatar skrikande barn på spårvagnar, på tåg, på resorts och mest av allt, i kyrkor.
Vad är det som gör att man blir irriterad på föräldrar som inte kan "få tyst på sina ungar"?
Den mest konstiga känslan är ju när man till och med vill ha tyst på skrattade ungar.
Jag jobbar mot den känslan varje dag på jobbet.
Är det inte alldeles underbart när ungarna skrattar och busar för att dom, med sin humor, tycker det är fantastiskt roligt att musiken som spelas bara går fortare och fortare ?
Vad sänder vi för signaler när vi hyschar till skratt och lek?
Förra månaden var första gången jag någonsin kännt att jag faktiskt ville skaffa barn.
Jag har ju pratat länge om att jag tycker att man borde ta hand om de barn som redan finns.
Det har aldrig varit självklart för mig att skaffa egna barn till den här världen.
Men det är något biologiskt som har börjat ticka.
Samtidigt. En skräck för att binda sig. Ringen på fingret, ja ni vet.
Och ja, den skall sitta där innan barnet tittar ut.
Tills dess nöjer jag mig med att leka med alla andras barn.
Jag skulle vilja påstå att jag är världens bästa lekkamrat. Alla åldrar. :)
Jag älskar barn.
Men jag hatar skrikande barn på spårvagnar, på tåg, på resorts och mest av allt, i kyrkor.
Vad är det som gör att man blir irriterad på föräldrar som inte kan "få tyst på sina ungar"?
Den mest konstiga känslan är ju när man till och med vill ha tyst på skrattade ungar.
Jag jobbar mot den känslan varje dag på jobbet.
Är det inte alldeles underbart när ungarna skrattar och busar för att dom, med sin humor, tycker det är fantastiskt roligt att musiken som spelas bara går fortare och fortare ?
Vad sänder vi för signaler när vi hyschar till skratt och lek?
Förra månaden var första gången jag någonsin kännt att jag faktiskt ville skaffa barn.
Jag har ju pratat länge om att jag tycker att man borde ta hand om de barn som redan finns.
Det har aldrig varit självklart för mig att skaffa egna barn till den här världen.
Men det är något biologiskt som har börjat ticka.
Samtidigt. En skräck för att binda sig. Ringen på fingret, ja ni vet.
Och ja, den skall sitta där innan barnet tittar ut.
Tills dess nöjer jag mig med att leka med alla andras barn.
Jag skulle vilja påstå att jag är världens bästa lekkamrat. Alla åldrar. :)
Beroende
Sanningen om : Prylar
Jag har lätt för att skapa beroenden.
Speciellt för tekniska prylar.
Jag blir helt uppslukad av de små tingen.
Jag kan gå år i förväg och titta på vilken modell jag skall ha.
Göra dom olika testerna.
Gå till flera olika affärer för bästa pris.
Jag minns inte senast jag var så glad som jag är nu.
Kanske när jag köpte min "Tant Grön".
Ja, mina prylar har namn.
Min älskade kamera är "Tant Grön" och min nya älskling har jag döpt till iBabe, eller på svenska "min lilla svarta".
Jag har äntligen gjort det, köpt mig en iPhone 3GS.
Jag gillar att ha bra tekniska prylar. Att vara "up-to-date", som min mamma kallar det.
Jag antar att jag har ärvt den sidan av henne. Min mor var ju den som såg till att vi var först i byn med modem och mobiltelefon.
Sanningen om arvet tar vi en annan gång.
Tur för mig att jag inte känner såhär inför spel med pengar.
Jag har fått en light-version av det asiatiska spelberoendet. :)
Just nu är jag inne på min andra dag av att bara ägna tid åt min iBabe.
Jag är beroende. Beroendet ligger där och gnager så fort jag inte får leka med min pryl.
När modemet kom fick min mamma gömma det för mig för att jag inte skulle chatta nätterna igenom. Hon blev förbannad över att räkningarna var så höga.
Jag kanske borde be någon att gömma min iBabe i några dagar.
Men när jag tänker tillbaka på chattiden så förde det ju med sig en massa fina vänner.
Och min första pojkvän träffade jag över nätet ;)
Min iBabe har också för med sig en ny vän...
och det blir säkert fler!
/M.
Jag har lätt för att skapa beroenden.
Speciellt för tekniska prylar.
Jag blir helt uppslukad av de små tingen.
Jag kan gå år i förväg och titta på vilken modell jag skall ha.
Göra dom olika testerna.
Gå till flera olika affärer för bästa pris.
Jag minns inte senast jag var så glad som jag är nu.
Kanske när jag köpte min "Tant Grön".
Ja, mina prylar har namn.
Min älskade kamera är "Tant Grön" och min nya älskling har jag döpt till iBabe, eller på svenska "min lilla svarta".
Jag har äntligen gjort det, köpt mig en iPhone 3GS.
Jag gillar att ha bra tekniska prylar. Att vara "up-to-date", som min mamma kallar det.
Jag antar att jag har ärvt den sidan av henne. Min mor var ju den som såg till att vi var först i byn med modem och mobiltelefon.
Sanningen om arvet tar vi en annan gång.
Tur för mig att jag inte känner såhär inför spel med pengar.
Jag har fått en light-version av det asiatiska spelberoendet. :)
Just nu är jag inne på min andra dag av att bara ägna tid åt min iBabe.
Jag är beroende. Beroendet ligger där och gnager så fort jag inte får leka med min pryl.
När modemet kom fick min mamma gömma det för mig för att jag inte skulle chatta nätterna igenom. Hon blev förbannad över att räkningarna var så höga.
Jag kanske borde be någon att gömma min iBabe i några dagar.
Men när jag tänker tillbaka på chattiden så förde det ju med sig en massa fina vänner.
Och min första pojkvän träffade jag över nätet ;)
Min iBabe har också för med sig en ny vän...
och det blir säkert fler!
/M.
Kärleken
Ja, kärleken i världen är en underliger ting,
den reser och den svävar hela jorden ikring.
När sorgen är som störst då kommer glädjen igen,
ja, så går det till uti världen min vän.
den reser och den svävar hela jorden ikring.
När sorgen är som störst då kommer glädjen igen,
ja, så går det till uti världen min vän.
Dagens sanning: Kärleken
Jag har lätt för att bli kär.
Jag blir kär hela tiden.
Kvinnor, Män, unga, gamla.
Varför skulle jag inte bli kär?
Det finns ju en hel hög med fantastiska människor där ute i världen.
I mötet med andra människor.
Samtalen.
Energier.
Spegling.
Men...
Jag har svårt för att älska.
Den fullständiga tilliten i relationer mellan människor.
Jag älskar dig, sägs till mindre än en handfull människor.
Jag är rädd för älskandet.
... och den enda människa jag fullständigt litar på är min bror.
Jag blir kär hela tiden.
Kvinnor, Män, unga, gamla.
Varför skulle jag inte bli kär?
Det finns ju en hel hög med fantastiska människor där ute i världen.
I mötet med andra människor.
Samtalen.
Energier.
Spegling.
Men...
Jag har svårt för att älska.
Den fullständiga tilliten i relationer mellan människor.
Jag älskar dig, sägs till mindre än en handfull människor.
Jag är rädd för älskandet.
... och den enda människa jag fullständigt litar på är min bror.
den sista strimman....
Dagens sanning: Sanningen om hoppet
Det sista som lämnar oss.
Det vi håller oss fast vid.
Vi blir slagna gång på gång, men hittar anledningar till att bortförklara slagen.
Vi vill tro gott om människor.
Vi vill att saker skall fungera.
Vi gör misstag
vi vill rätta till misstagen.
När den sista strimman av hopp tas ifrån oss brister något i själen.
Själar som är sammansvetsade slits itu.
Smärtan sätter sig i kroppen, men vi vet inte hur vi skall plåstra om såren.
Sorgen.
Mitt i detta ligger glädjen nära till hands,
men man vet inte riktigt om det är på riktigt eller om det är något man låtsas.
Försvarsmekanismen.
Jag är glad för din skull.
Men bitarna jag behöver plocka upp blev fler än vad jag väntat mig.
Det sista som lämnar oss.
Det vi håller oss fast vid.
Vi blir slagna gång på gång, men hittar anledningar till att bortförklara slagen.
Vi vill tro gott om människor.
Vi vill att saker skall fungera.
Vi gör misstag
vi vill rätta till misstagen.
När den sista strimman av hopp tas ifrån oss brister något i själen.
Själar som är sammansvetsade slits itu.
Smärtan sätter sig i kroppen, men vi vet inte hur vi skall plåstra om såren.
Sorgen.
Mitt i detta ligger glädjen nära till hands,
men man vet inte riktigt om det är på riktigt eller om det är något man låtsas.
Försvarsmekanismen.
Jag är glad för din skull.
Men bitarna jag behöver plocka upp blev fler än vad jag väntat mig.
Ny fas
Dagens sanning: Rädslan för att gå in i nya saker.
Jag står inför en ny fas i livet.
Att lämna studentlivet, att växa upp, att bli vuxen.
Det är verkligen ett steg ut i verkligheten.
Hur vi än förbereder oss blir vi aldrig riktigt förberedda.
När vi tar studenten är vi orädda och tror att hela världen ligger för oss.
Nu när jag tar examen inser jag att hela världen ligger för mig men jag vet inte längre vilken väg jag bör/vill välja.
Alla mina rädslor gör att jag vill binda mig fast till det gamla i mitt liv.
Man vill hålla fast vid det för att det är det trygga.
Helt plötsligt inser jag varför det är så svårt att förändra saker,
varför folk biter sig fast vid "vi har det bra som vi har det" eller
"Det var bättre förr".
Trygghet.
Men när blev tryggheten förknippad med rädslan?
Jag lämnar tryggheten och kastar mig ut i livet.
Vad kan hända så länge jag har er som mitt skyddsnät?
Jag står inför en ny fas i livet.
Att lämna studentlivet, att växa upp, att bli vuxen.
Det är verkligen ett steg ut i verkligheten.
Hur vi än förbereder oss blir vi aldrig riktigt förberedda.
När vi tar studenten är vi orädda och tror att hela världen ligger för oss.
Nu när jag tar examen inser jag att hela världen ligger för mig men jag vet inte längre vilken väg jag bör/vill välja.
Alla mina rädslor gör att jag vill binda mig fast till det gamla i mitt liv.
Man vill hålla fast vid det för att det är det trygga.
Helt plötsligt inser jag varför det är så svårt att förändra saker,
varför folk biter sig fast vid "vi har det bra som vi har det" eller
"Det var bättre förr".
Trygghet.
Men när blev tryggheten förknippad med rädslan?
Jag lämnar tryggheten och kastar mig ut i livet.
Vad kan hända så länge jag har er som mitt skyddsnät?
Min bästa vän
jag skulle vakna mitt i natten
och gå upp och ta en långpromenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu
jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns
jag kanske skulle leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu
- L.W&ML
Min bästa vän känner mina tillkortakommanden.
Min bästa vän får mig att skratta.
Jag är mig själv med min bästa vän.
Min bästa vän är du.
Jag har förlorat min bästa vän.
Efteråt gick jag till huset med dom två tornen för att gråta ut min sorg.
Tomrum.
Känns som en bit av själen gick sönder och lämnades kvar.
Kvar blev Tomrummet.
Platser för lek, Lekplatser
Dagen sanning: jag älskar lekplatser.
Jag får något i blicken när jag ser en lekplats.
Jag är 25år och älskar lekplatser.
Det är ju inte riktigt okej att leka på dagarna, så numera leker jag på nätterna.
Mina favoriter är...
Snurror (med eller utan cyklar)
Linbanor
och konstiga gungor.
Mina favoriter som liten var...
Stänger som man kunde hänga upp o ner i.
balansgrejer
Snurran (om man slapp vara den som sprang)
Vilken är Din favorit?
snurran
Jag får något i blicken när jag ser en lekplats.
Jag är 25år och älskar lekplatser.
Det är ju inte riktigt okej att leka på dagarna, så numera leker jag på nätterna.
Mina favoriter är...
Snurror (med eller utan cyklar)
Linbanor
och konstiga gungor.
Mina favoriter som liten var...
Stänger som man kunde hänga upp o ner i.
balansgrejer
Snurran (om man slapp vara den som sprang)
Vilken är Din favorit?
snurranÖgon
Dagen sanning: Ögon
Jag har märkt att jag på senare tid har svårt för att se andra människor i ögonen.
Det är precis som om jag döljer något.
Just nu befinner jag mig i en period i livet där jag bearbetar bilden av mig själv.
Vem vill jag vara?
Jag har klara bilder av vem jag inte vill vara, och de delar av mig själv som jag skäms över.
De delarna som jag skäms över jobbar jag med mest nu.
Det är dom där ofärdiga bilderna av mig själv som jag inte vill visa för någon.
Det är dom bilderna jag tror att jag visar när jag tittar någon i ögonen.
Därför undviker jag dina ögon.
Jag har märkt att jag på senare tid har svårt för att se andra människor i ögonen.
Det är precis som om jag döljer något.
Just nu befinner jag mig i en period i livet där jag bearbetar bilden av mig själv.
Vem vill jag vara?
Jag har klara bilder av vem jag inte vill vara, och de delar av mig själv som jag skäms över.
De delarna som jag skäms över jobbar jag med mest nu.
Det är dom där ofärdiga bilderna av mig själv som jag inte vill visa för någon.
Det är dom bilderna jag tror att jag visar när jag tittar någon i ögonen.
Därför undviker jag dina ögon.
Otroheten
Vad är det som gör att vi känner oss så besvikna och övergivna när någon varit otrogen mot oss?
Vad är det vi lovar varandra?
Har vi äganderätten till den andra människan?
En vän till mig har länge ifrågasatt varför man måste sätta en stämpel på den relation man har.
Om man vet att man tycker om varandra, varför är det då nödvändigt att sätta flickvän och pojkvän stämpeln.
Är inte det viktigaste att dom två som har relationen vet vart man har varandra?
Jag vet inte...
Otrohet är inte accepterat i samhället men fler än 50% av sveriges män och fler än 50% av sveriges kvinnor är/har varit otrogna. Något som över 50% av befolkningen gör skulle kanske i vanligt fall anses vara normalt. Men det är inte normalt att vara otrohen. Det är inte okej.
De flesta av dessa skyller tydligen på deras Obotliga lust eller tillfällig attraktion.
Men hur fyller vi dessa tillfälliga behov som dyker upp? Utan att vara otrogna.
Det är ju trots allt ett behov. Alla behov behöver fyllas för envar.
Vad är det som vi inte fyller i våra relationer?
Är det så att vi inte är gjorda för tvåsamhet? Det finns ju kulturer där det förkommer månggifte (till och med kulturer där kvinnor får ha flera män...) .
Jag vill tro på ett liv utan otrohet.
Jag vill tro på tvåsamheten.
Men kan jag tro på det?
Vad är det vi lovar varandra?
Har vi äganderätten till den andra människan?
En vän till mig har länge ifrågasatt varför man måste sätta en stämpel på den relation man har.
Om man vet att man tycker om varandra, varför är det då nödvändigt att sätta flickvän och pojkvän stämpeln.
Är inte det viktigaste att dom två som har relationen vet vart man har varandra?
Jag vet inte...
Otrohet är inte accepterat i samhället men fler än 50% av sveriges män och fler än 50% av sveriges kvinnor är/har varit otrogna. Något som över 50% av befolkningen gör skulle kanske i vanligt fall anses vara normalt. Men det är inte normalt att vara otrohen. Det är inte okej.
De flesta av dessa skyller tydligen på deras Obotliga lust eller tillfällig attraktion.
Men hur fyller vi dessa tillfälliga behov som dyker upp? Utan att vara otrogna.
Det är ju trots allt ett behov. Alla behov behöver fyllas för envar.
Vad är det som vi inte fyller i våra relationer?
Är det så att vi inte är gjorda för tvåsamhet? Det finns ju kulturer där det förkommer månggifte (till och med kulturer där kvinnor får ha flera män...) .
Jag vill tro på ett liv utan otrohet.
Jag vill tro på tvåsamheten.
Men kan jag tro på det?
